Kämpa är sällan en genväg

Jag har blivit tvungen att inse det igen, det går inte alltid att skynda på något genom att ta i lite hårdare. Även om jag önskade att det var så, eftersom jag är väldigt otålig av mig.

Med hästarna är tålamodet oändligt, och likaså insikten att utveckling tar tid. Men när det gäller mig själv vill jag helst att det ska ha hänt igår.

För något år sen fick jag veta efter en sitsanalys att jag skulle ha nytta av att stretcha mina höftböjare, på så sätt skulle min sits i sadeln bli bättre. Jag fick ett litet program och skulle stretcha 3 gånger 1 minut per ben. Jag tänkte att ju förr desto bättre att de där höftböjarna töjer ut sig lite och ville effektivisera träningen. Så jag körde 3 gånger 10 minuter per ben.

Nu funkar det visst inte så med stretching. Fick en rejäl utskällning av min osteopat när jag svarade på hans fråga om vad hundran jag hade gjort med min stackars kropp. Jag ville ju bara att det snabbt skulle bli skillnad!

Mitt senaste projekt när det gäller att förbättra sitsen är att medvetet jobba med min hållning. Det snabbaste sättet är naturligtvis att jobba med det hela dagen, och inte bara stunden på hästryggen. Så jag har satt ihop en liten handlingsplan som jag ivrigt följer, målet ska vara uppnått till träningen för Gerd Heuschmann i början av maj.

Så idag fick jag en liten förmaning av min sjukgymnast… Eftersom jag kom dit med en grym träningsvärk i varenda ryggmuskel och därtill en stel nacke och huvudvärk… ”Överdriv inte”, sa hon. Sitt inte så uppsträckt att du måste jobba så hårt med musklerna, lagom är bäst, du ska sitta där du är i kroppens egen balans och inte behöver jobba så hårt. Men hur ska jag veta att jag jobbar mot målet om jag inte får ta i?! Jag vill att det ska KÄNNAS att jag kämpar mot målet!

Men, jag måste tydligen anamma min filosofi från träningen av hästarna; målet är att behöva använda så lite som möjligt. Sträva efter harmoni och en avspänd kropp. Fullkomligt logiskt för mig när det gäller hästarna, men mot mig själv vill jag vara hårdare.

Så, min nya uppgift till mig själv blir alltså; en AVSPÄND snygg hållning, där det känns bekvämt lääääänge. Låter som en riktigt utmaning, jag får alltså varken ta i eller vara otålig… 🙂

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *