Apropå orättvisor…

Sedan jag var 11 år har jag mött dem. Människorna som inte riktigt kan hantera att jag är jag. Som inte kan förlikas med att jag inte blev misslyckad och deprimerad av att bli handikappad. Att olyckan som tog mitt ena ben inte fick ta min livsglädje och min framåtanda. Att den snarare gasat på än bromsat min utveckling. Att jag, som är ”handikappad” är precis lika framgångsrik som de. Eller ve och fasa, ännu bättre.

De vars ego inte klarar att utsättas för att någon de ”åtminstone borde vara bättre än”, verkar vara mer nöjd med livet än de själva. Att denna ”någon” inte accepterar ”sin plats” och inte heller låter sig tryckas ner av ”det där klarar inte du som bara har ett ben” utan det får mig bara att pröva fler saker och klara dem bättre än de själva som är ”friska”. Istället för att lägga sin energi på att hitta sätt att uppfylla sina egna drömmar gör de allt de kan för att hindra mig från att ta mig till mina.

När jag var 16 år fick jag höra; ”Om inte jag har någon kille borde inte du heller ha det, du har ju bara ett ben!” Det av en jämnårig tjej som precis försökt övertala min dåvarande pojkvän att göra slut… Om man är ofrivilligt singel eller tillsammans med någon kanske hänger mer på ens attityd än antalet ben! Sug på den du om du minns vem du är…

Eller när min ponny fick sopor uthällda i hela boxen, jag fick halvätna godisar i min säng och blev bestulen – under ett träningsläger för distriktets mest lovande hoppryttare. Det sved visst för mycket att inte kunna prestera bättre än en ”handikappad”. I dag har jag tävlat i två landslag, ni då? Men så la jag ju inte min energi på att sabotera för andra heller, jag la den på att träna för att bli bättre!

I WE (working equitation, ridsportgren) har jag ridit EM bland fullt friska ryttare och utan dispenser för hjälpmedel. Varför? För att det var orättvist om jag fick ha hjälpmedel… De andra red på en hand, jag red på en hand och med ett ben… Ändå slog jag flera stycken!

Varpå det engelska laget lämnade in protest. Motivering? Ja men det förstår väl alla, en handikappad ryttare är ju en fara för alla tävlande, hon kanske inte kan kontrollera sin häst?! Men det kunde jag visst, bättre än Englands friska ryttare till och med…

Jag har insett att jag sticker ut och att det retar en del människor, som inte nått lika långt som jag i sin personliga utveckling. Som ännu inte accepterat den de är och börjat arbeta med det de inte är nöjda med. Jag kan inte annat än att tycka synd om dem och hoppas att de, för sin egen skull, inser att det bara är de själva som kan förändra och få livet som de vill ha det. Att missunna någon annan kan aldrig skapa mer kvalitet i det egna livet.  Och den energi de lägger på mig är bortkastad, jag har aldrig låtit någon annan tala om för mig vad jag klarar eller inte klarar, eller hindra mig från något jag vill göra.

När människor väljer att sabotera för mig får jag ägna dem lite energi en stund för att rätta till det, men det är också allt. Jag lägger inte min energi på andras sopor. Min inställning är som Zlatans; Kom an bara, din avundsjuka betyder att jag har något du önskar att du hade och din kritik bygger min övertygelse allt starkare – jag är bra!

Och det har jag blivit genom att jobba med min egen attityd och utveckling. Inte genom att avundas andra. Lyckas de med något jag vill så är det ju betydligt mer effektivt att ödmjukt fråga hur de gjort än att snacka skit om dem! Värt att testa som omväxling.

Mobbing finns bland såväl vuxna som barn. Tro inte att vi kan få yngre generationer att låta bli när vuxna gör det varje dag.

Jag har kämpat hela livet (och gör fortfarande) på grund av andras missunnsamhet. Det ligger hårt arbete bakom det jag åstadkommit och det kan ingen ta ifrån mig hur hårt de än försöker. Jag är nöjd med den jag är och det jag presterar. Jag har höga mål för jag gillar att utvecklas. Och jag är beredd att jobba för det, varje dag. Mitt råd till de missunnsamma – testa det! Livet kommer få mycket mer kvalitet jämfört med när de lägger negativ energi på mig, som ändå inte bryr mig.

Mer får du läsa i min bok när den kommer ut. 🙂 Ett visdomsord så länge; du blir inte längre genom att hugga huvudet av andra…

Vill avsluta med att tacka alla er som inte missunnar andra att leva sitt liv som de vill – att ha er vid min sida är ovärderligt, ni ger mig energi varje dag! 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *